"I'd rather go naked than wear fake Chanel"
"I'd rather go naked than wear fake Chanel"
Klockrent uttalande av Courtney Love från tidningen "Harper's Bazaar"
Jag måste säga att trots jag aldrig ägt ett Chanel-plagg (inte oäkta för den delen heller) så håller jag med henne. Jag förstår lyxen med att bära kläder från märken som till exempel Chanel, Marc Jacobs, Louis Vuitton, Burberry etc etc. Men jag ser heller inget fel i att "vanliga" människor som jag själv till exempel helt enkelt inte har råd med sådant utan vanligtvis köper kläder på affärer som till exempel H&M, Åhlens, MQ och kanske Carlings.
Det är inget fel med att vara rik och kunna "slösa" ofantliga summor på Manolo Blahnik skor, Hermès väskor och exklusiva Chanel-plagg. Eller visserligen tycker jag innerst inne att det är tragiskt att människor prioriterar till exempel en Hermès "Birkin Bag" framför att skänka pengarna till människor vars liv svävar i fara på grund av fattigdom.
Så okej jag erkänner att jag är kluven på den här punkten, men det jag ändå menar är att tycker rika människor att det är värt det att lägga ut en vanlig människas årslön på enstaka designerplagg så har de rätt att göra det. Det är deras pengar, de har tjänat ihop pengarna så de gör vad de vill med pengarna.
Så varför ska då "vanliga" människor som för att ha råd med den senaste Louis Vuitton väskan måste spara ihop alla slantar de kan få tag under en lång period tills den senaste väskan inte ens är den senaste längre låtsas som att de hör till dem rika? Varför går människor då och köper den bästa Vuitton-kopian som de kan hitta och låtsas som att de har äkta vara? Varför låtsas vara någon man inte är? Jag kan inte begripa det. Vill du ha en Louis Vuitton väska och budgeten skriker åt dig att låta bli, skit i designerväskan! Köp en snygg väska med bra kvalité som inte är ett svindyrt designermärke och var stolt över den!
Det är inte pinsamt att inte vara svinrik. Det är ett faktum bara. Så varför inte stå för den man är och låta bli att gå runt som en wannabe med Louis Vuitton handväska, Jimmy Choo skor, Roberto Cavalli-jeans och Ralph Lauren-top, om man hemma sen sitter i en liten etta och äter nudlar till middag i en vecka på grund av en aftonklänning från Chanel?
I am the queen of double standards of morality
Klockrent uttalande av Courtney Love från tidningen "Harper's Bazaar"
Jag måste säga att trots jag aldrig ägt ett Chanel-plagg (inte oäkta för den delen heller) så håller jag med henne. Jag förstår lyxen med att bära kläder från märken som till exempel Chanel, Marc Jacobs, Louis Vuitton, Burberry etc etc. Men jag ser heller inget fel i att "vanliga" människor som jag själv till exempel helt enkelt inte har råd med sådant utan vanligtvis köper kläder på affärer som till exempel H&M, Åhlens, MQ och kanske Carlings.
Det är inget fel med att vara rik och kunna "slösa" ofantliga summor på Manolo Blahnik skor, Hermès väskor och exklusiva Chanel-plagg. Eller visserligen tycker jag innerst inne att det är tragiskt att människor prioriterar till exempel en Hermès "Birkin Bag" framför att skänka pengarna till människor vars liv svävar i fara på grund av fattigdom.
Så okej jag erkänner att jag är kluven på den här punkten, men det jag ändå menar är att tycker rika människor att det är värt det att lägga ut en vanlig människas årslön på enstaka designerplagg så har de rätt att göra det. Det är deras pengar, de har tjänat ihop pengarna så de gör vad de vill med pengarna.
Så varför ska då "vanliga" människor som för att ha råd med den senaste Louis Vuitton väskan måste spara ihop alla slantar de kan få tag under en lång period tills den senaste väskan inte ens är den senaste längre låtsas som att de hör till dem rika? Varför går människor då och köper den bästa Vuitton-kopian som de kan hitta och låtsas som att de har äkta vara? Varför låtsas vara någon man inte är? Jag kan inte begripa det. Vill du ha en Louis Vuitton väska och budgeten skriker åt dig att låta bli, skit i designerväskan! Köp en snygg väska med bra kvalité som inte är ett svindyrt designermärke och var stolt över den!
Det är inte pinsamt att inte vara svinrik. Det är ett faktum bara. Så varför inte stå för den man är och låta bli att gå runt som en wannabe med Louis Vuitton handväska, Jimmy Choo skor, Roberto Cavalli-jeans och Ralph Lauren-top, om man hemma sen sitter i en liten etta och äter nudlar till middag i en vecka på grund av en aftonklänning från Chanel?
Trust your instincts!
Har fått barnvaktsjobbet som jag sökte! Är helt överlycklig faktiskt, personen som skulle ringa hade sagt att hon ringer på fredag, men jag hörde inget av henne på hela den dagen så jag hade gett upp hoppet och var rejält besviken. Ända fram tills klockan sex ungefär idag, då så ringer hon och berättar att om jag fortfarande är intresserad så är jobbet mitt!
Sådan glädje som jag kände då är verkligen något att kämpa för. Det är inte ofta jag känner att JAG verkligen har lyckats med något, och det är sällan som jag gör saker som verkligen förbättrar mitt liv och får mig att känna mig mer bekväm i mina egna skor. Det känns verkligen underbart. Var riktigt nere innan jag fick reda på att jag hade lyckats trots allt. Och något av det bästa av allt var nog att jag på något vis VISSTE att hon ändå skulle ringa och att hon ändå ville ha mig som barnvakt. Har alltid kännt att jag är bra på att läsa människor, och trots att jag hade börjat intala mig själv att du får inte jobbet, det är kört, get over it så kunde jag bara inte ge upp hoppet!
Hade jag råkat ge fel nummer? Var det inte den här fredagen hon skulle ringa utan nästa kanske? Eller sa hon ens NÄR hon skulle ringa? Var min mobil trasig? Det vara massor med sådana tankar som gled runt i mitt huvud men det känns så otroligt härligt att min instinkt stämde att hon ville ha just mig för det här jobbet! Det känns helt underbart!
Kommer antingen tjäna studiebidraget förstås(1050 kr) + 1000 kr extra i månaden eller 1050 + 2000 kr extra.
3000 kr i månaden vågar jag inte ens hoppas på att jag kommer ha som lön snart. Det känns för bra för att vara sant! Har aldrig tjänat så mycket pengar fast. Om jag en gång om året har så mycket pengar brukar jag känna mig rik. Så mycket är det för någon som mig. Tänker redan börja planera vad jag ska köpa för att fira att jag fått mitt jobb!
Sådan glädje som jag kände då är verkligen något att kämpa för. Det är inte ofta jag känner att JAG verkligen har lyckats med något, och det är sällan som jag gör saker som verkligen förbättrar mitt liv och får mig att känna mig mer bekväm i mina egna skor. Det känns verkligen underbart. Var riktigt nere innan jag fick reda på att jag hade lyckats trots allt. Och något av det bästa av allt var nog att jag på något vis VISSTE att hon ändå skulle ringa och att hon ändå ville ha mig som barnvakt. Har alltid kännt att jag är bra på att läsa människor, och trots att jag hade börjat intala mig själv att du får inte jobbet, det är kört, get over it så kunde jag bara inte ge upp hoppet!
Hade jag råkat ge fel nummer? Var det inte den här fredagen hon skulle ringa utan nästa kanske? Eller sa hon ens NÄR hon skulle ringa? Var min mobil trasig? Det vara massor med sådana tankar som gled runt i mitt huvud men det känns så otroligt härligt att min instinkt stämde att hon ville ha just mig för det här jobbet! Det känns helt underbart!
Kommer antingen tjäna studiebidraget förstås(1050 kr) + 1000 kr extra i månaden eller 1050 + 2000 kr extra.
3000 kr i månaden vågar jag inte ens hoppas på att jag kommer ha som lön snart. Det känns för bra för att vara sant! Har aldrig tjänat så mycket pengar fast. Om jag en gång om året har så mycket pengar brukar jag känna mig rik. Så mycket är det för någon som mig. Tänker redan börja planera vad jag ska köpa för att fira att jag fått mitt jobb!
De bästa skvallersajterna
http://trent.blogspot.com/ - Påminner mkt om något överskattade perezhilton.com
http://www.thesun.co.uk/ - Skvaller,skvaller,skvaller...
http://www.people.com/people - Älskar People's Celebrity Central.
http://www.tmz.com/ - Hemsida som ytterst ofta är allra först med det senaste.
http://www.x17online.com - Egentligen ingen favorit men tar med den ändå.
http://www.dlisted.com/ - Bra för att internet-adressen är lätt att komma ihåg!
http://www.hollywoodrag.com - En av mina absoluta favoriter!
http://www.posh24.com - Bästa svenska skvallersajten just nu.
Snygga kläder
Är på jakt efter en riktigt snygg brun skinnjacka. Innerst inne tycker jag att svarta är snyggare men det är så många som har just svarta skinnjackor. Man vill ju vara lite annorlunda ändå. Jag skulle vilja ha en sådan som den blonda kvinnan på bilden i mitten längst ner på sidan. Riktigt snygg modell och den bruna färgen är inte för skrikig utan ganska så neutral.
Svävar på rosa moln!
Har precis kommit hem från en anställningsintervju. Det känns VÄLDIGT bra måste jag säga. Ifall inte kvinnan jag pratade med njuter av att ge människor falska komplimanger så är jobbet mitt. Utan tvekan. Vilken adrenalinkick man får av att "lyckas bra" med något man gått och oroat sönder sig för. Humörkurvan har gått upp nu senaste timmarna.
Snart kommer självklart förnekelseperioden. Lät hon verkligen så positiv? Gjorde jag verkligen ett så bra intryck? Pratade jag för lite om mig själv? Pratade jag för MYCKET om mig själv? Var jag tillräckligt artig? Var jag överdrivet artig? Kan hålla på så i timmar. Måste nästan vara en personlighetsstörning jag har. Skämt åsido :)
Mår vidrigt bra just nu. Svävar verkligen på rosa moln. Underbart underbart! För att hoppa från det ena till det andra som jag brukar göra så tycker jag att det är kul att se Lindsay umgås med vanliga dödliga människor från sitt rehab och göra något så oglammigt som att forspaddla i flytväst. Och visst ser tjejen glad ut också? Inte ofta man ser henne le mot papparazzi fotografer. Visserligen har jag full förståelse att kändisars ofta drar på sig sura miner när fotografer är i närheten med tanke på hur vissa av de odjuren beter sig.
´
Lindsay ser härligt Hippie-aktig ut med sin bandana och sina pilotbrillor. Och jag tycker faktiskt att hon ser lycklig ut här. Jag har alltid trott att just att ha en hobby kan hjälpa en ur dåliga tankebanor och depressioner. Människor behöver något att se fram emot och något att leva för. Det är bra att ha ett intresse som håller kroppen och hjärnan igång och som man kan pressa sig att bli bättre på, inte för att man känner att man måste utan för att man VILL.
Snart kommer självklart förnekelseperioden. Lät hon verkligen så positiv? Gjorde jag verkligen ett så bra intryck? Pratade jag för lite om mig själv? Pratade jag för MYCKET om mig själv? Var jag tillräckligt artig? Var jag överdrivet artig? Kan hålla på så i timmar. Måste nästan vara en personlighetsstörning jag har. Skämt åsido :)
Mår vidrigt bra just nu. Svävar verkligen på rosa moln. Underbart underbart! För att hoppa från det ena till det andra som jag brukar göra så tycker jag att det är kul att se Lindsay umgås med vanliga dödliga människor från sitt rehab och göra något så oglammigt som att forspaddla i flytväst. Och visst ser tjejen glad ut också? Inte ofta man ser henne le mot papparazzi fotografer. Visserligen har jag full förståelse att kändisars ofta drar på sig sura miner när fotografer är i närheten med tanke på hur vissa av de odjuren beter sig.
´Lindsay ser härligt Hippie-aktig ut med sin bandana och sina pilotbrillor. Och jag tycker faktiskt att hon ser lycklig ut här. Jag har alltid trott att just att ha en hobby kan hjälpa en ur dåliga tankebanor och depressioner. Människor behöver något att se fram emot och något att leva för. Det är bra att ha ett intresse som håller kroppen och hjärnan igång och som man kan pressa sig att bli bättre på, inte för att man känner att man måste utan för att man VILL.
Mode-inspiration
Livet är en gåta. Svaret finns på baksidan.
Det är verkligen svårt ibland. Det gör så ont att se människor man känner / har känt verkligen åka ner i skiten totalt. Det gör ont när andra har ont. Och när det inte finns något att göra. Utan bara se på. Jag tror att folk som mår riktigt dåligt alltid frågar VARFÖR? Varför mår jag dåligt? Varför kan jag inte vara lycklig? Varför känner jag mig ensam? Varför väljer jag att skada mig själv? Varför bryr sig ingen annan om mig? Men vem har sagt att det måste finnas svar? Vem har det 100% korrekta svaret till vad som är meningen med livet?
Jag undrar när allt började. När människor runt omkring mig började få seriösa problem i livet. Jag tror att det var när man började gymnasiet. Det kanske är någonting med den åldern. Helt plötsligt bombaderades man med människors problem, det ena värre än det andra. Och vad gör man? Vad kan man göra annat än att se på? Det finns inget man kan göra.
Det låter själviskt men jag tror att det är viktigt att se till att man inte själv dras in i dessa problem så att man självbörjar drabbas. Jag har hört så mycket de senaste två åren. Våldtäkter, av pojkvänner, främmande män till och med någons egens pappa, aborter, misshandel, alkoholism, drogmissbruk, ätstörningar, självdestruktivitet, kriminalitet, självmordsbenägenhet, vänner som förlorat sina föräldrar, både fysiskt och psykiskt på det ena sättet värre än det andra, människor som förlorar sina vänner, trampar snett och ramlar och inte kan ta sig upp sen.
Vad säger man till tjejen som blivit sexuellt utnyttjad av sina pappa när hon var ett litet barn? Vad säger man till tjejen som sedan tvingas bo med detta odjur för att ingen tror på henne?
Vad säger man till ens vän som haft föräldrar som är alkoholister och aldrig brytt sig om vad som händer med henne? Vad säger man till denna tjej som gjort 6 aborter och fortfarande har oskyddat sex med sin pojkvän som även våldtar henne?
Vad säger man till en av sina bästa vänner som blivit våldtagen när hon var berusad och sedan tvingas bo i samma lilla stad som detta as och se honom flera gånger igen utan att kunna göra något? Vad säger man när hon sedan nästan alltid dricker för mycket alkohol och börjar bråka med sin omgivning nästan varenda gång?
Vad säger man till tjejkompisen som man känt så länge man kan minnas och som är den person som känner en själv allra bäst, när man börjar se hur hon börjar halka ner i drogträsket. Vad säger man när man märker hur hennes tankar, åsikter och personlighet förändras och hur hon börjar visa typiska missbrukar tecken. Tjejen som inte vågade gå mot rött, som inte vågade skolka och som kunde skälla ut människor rejält för att de rökte vanliga ciggaretter.
Jag vet inte vad man ska säga. Det finns inte ord. Det kommer bara mer och mer. Ena saken värre än den andra. Vad har jag blivit för människa om jag inte ens börjar gråta när en av mina bästa vänner berättar att hon blivit våldtagen? Jag ville gråta. Jag gråter nu för henne. Jag önskar mer än något annat att det aldrig hände. Men det känns som att jag blivit en staty. Ingenting chockar mig längre. Jag blir ledsen förstås men jag har hört allt nu. Ingenting chockar mig längre. Folk kan göra vadfan dom vill mot mig eller andra, men det är inget som förvånar mig längre. Jag vill skrika och gråta men det kommer inget ljud. Allting stannar inom mig. Det kan inte komma ut.
Jag undrar när allt började. När människor runt omkring mig började få seriösa problem i livet. Jag tror att det var när man började gymnasiet. Det kanske är någonting med den åldern. Helt plötsligt bombaderades man med människors problem, det ena värre än det andra. Och vad gör man? Vad kan man göra annat än att se på? Det finns inget man kan göra.
Det låter själviskt men jag tror att det är viktigt att se till att man inte själv dras in i dessa problem så att man självbörjar drabbas. Jag har hört så mycket de senaste två åren. Våldtäkter, av pojkvänner, främmande män till och med någons egens pappa, aborter, misshandel, alkoholism, drogmissbruk, ätstörningar, självdestruktivitet, kriminalitet, självmordsbenägenhet, vänner som förlorat sina föräldrar, både fysiskt och psykiskt på det ena sättet värre än det andra, människor som förlorar sina vänner, trampar snett och ramlar och inte kan ta sig upp sen.
Vad säger man till tjejen som blivit sexuellt utnyttjad av sina pappa när hon var ett litet barn? Vad säger man till tjejen som sedan tvingas bo med detta odjur för att ingen tror på henne?
Vad säger man till ens vän som haft föräldrar som är alkoholister och aldrig brytt sig om vad som händer med henne? Vad säger man till denna tjej som gjort 6 aborter och fortfarande har oskyddat sex med sin pojkvän som även våldtar henne?
Vad säger man till en av sina bästa vänner som blivit våldtagen när hon var berusad och sedan tvingas bo i samma lilla stad som detta as och se honom flera gånger igen utan att kunna göra något? Vad säger man när hon sedan nästan alltid dricker för mycket alkohol och börjar bråka med sin omgivning nästan varenda gång?
Vad säger man till tjejkompisen som man känt så länge man kan minnas och som är den person som känner en själv allra bäst, när man börjar se hur hon börjar halka ner i drogträsket. Vad säger man när man märker hur hennes tankar, åsikter och personlighet förändras och hur hon börjar visa typiska missbrukar tecken. Tjejen som inte vågade gå mot rött, som inte vågade skolka och som kunde skälla ut människor rejält för att de rökte vanliga ciggaretter.
Jag vet inte vad man ska säga. Det finns inte ord. Det kommer bara mer och mer. Ena saken värre än den andra. Vad har jag blivit för människa om jag inte ens börjar gråta när en av mina bästa vänner berättar att hon blivit våldtagen? Jag ville gråta. Jag gråter nu för henne. Jag önskar mer än något annat att det aldrig hände. Men det känns som att jag blivit en staty. Ingenting chockar mig längre. Jag blir ledsen förstås men jag har hört allt nu. Ingenting chockar mig längre. Folk kan göra vadfan dom vill mot mig eller andra, men det är inget som förvånar mig längre. Jag vill skrika och gråta men det kommer inget ljud. Allting stannar inom mig. Det kan inte komma ut.
Vad kom först Britney? Ryktet eller klubban?
Okej så nu ryktas det om att anledningen till att fröken Spears vandrat runt med en klubba i munnen på sistone är att hon doppar den i knark och sen går runt och suger på den? Frågan är om inte ryktet skapats av människor som sett bilder på henne med klubban i gapet och som vill ha ännu en skandal att skriva om angående Britneys liv.
Ärligt talat. Hur ska det sluta? Vill egentligen inte bry mig om denna stackars kvinna men hennes liv verkar vara så tragiskt. Hur lätt kan det vara att leva en dag i Britneys skor? Avskydd, hånad, förföljd, övergiven..listan kan göras lång. Jag skulle inte stå ut en dag iallafall. Det är en sak som är säker.
Men skulle människor "förlåta" Britney om hon repade sig och blev återställd till hur hon var för några år sedan när hennes uppenbara problem iallafall inte existerade officiellt ännu? Kommer människor någonsin igen kunna hålla en disskussion om Britney utan att den innehåller antingen hånskratt, avsky eller bara nedlåtande suckar. Kommer hon någonsin igen bli hyllad för någonting och synas i tidningar och i tv på grund av hennes artisteri som är anledningen till att hon blev känd från början.
Jag hoppas iallafall att människor åtminstone till slut kan lära sig att det inte finns något komiskt och spännande med ett människoliv som går utför totalt och som närmar sig stupet mer för varje dag som går.
Ärligt talat. Hur ska det sluta? Vill egentligen inte bry mig om denna stackars kvinna men hennes liv verkar vara så tragiskt. Hur lätt kan det vara att leva en dag i Britneys skor? Avskydd, hånad, förföljd, övergiven..listan kan göras lång. Jag skulle inte stå ut en dag iallafall. Det är en sak som är säker.
Men skulle människor "förlåta" Britney om hon repade sig och blev återställd till hur hon var för några år sedan när hennes uppenbara problem iallafall inte existerade officiellt ännu? Kommer människor någonsin igen kunna hålla en disskussion om Britney utan att den innehåller antingen hånskratt, avsky eller bara nedlåtande suckar. Kommer hon någonsin igen bli hyllad för någonting och synas i tidningar och i tv på grund av hennes artisteri som är anledningen till att hon blev känd från början.
Jag hoppas iallafall att människor åtminstone till slut kan lära sig att det inte finns något komiskt och spännande med ett människoliv som går utför totalt och som närmar sig stupet mer för varje dag som går.
Love Bites
Kärlek kärlek kärlek..vadå KÄR - LEK? Tycker att det engelska ordet Love passar bättre. Kärlek är inte alltid någonting positivt. Eller okej, kärlek är väl alltid bra om den är besvarad, men att VARA kär är lika ofta något bra som något dåligt skulle jag vilja påstå.
Jag har kommit fram till att jag har väldigt svårt att lita på killar. Alla killar som jag och män som jag har varit närstående med har alltid på något sätt sårat mig och fått mig att må dåligt. Till och med inom familjen, jag har väldigt dålig kontakt både med min pappa och min bror, trots att vi bor under samma tak. Har aldrig haft så mycket kontakt med släktingar så har ingen mangestalt där som jag brukar umgås med.
Jag undrar om mina dåliga relationer med mina manliga familjemedlemmar har någonting med att göra att jag har extremt svårt att lita på killar och enbart går och letar efter deras personliga brister? Är det någon som är intresserad av mig så är jag nästan aldrig intresserad tillbaka, men om det är någon som inte är intresserad av mig, eller som jag inte vet om jag kan få eller inte då brinner intresset våldsamt.
Jag är verkligen svår som person. Jag har kommit fram till flera gånger att jag undermedvetet SÖKER efter att bli sårad. Jag vill känna att jag lever antar jag, men jag mår självklart inte bra av det. Just nu mår jag inte bra. Finns en kille som jag har varit intresserad av länge, och som förut verkade vara intresserad av mig tillbaka. Men det var precis en sådan kille man inte borde gilla. Fel vänner, fel utseende, dåligt beteende, halvt kriminell, och framförallt någon som jag träffar varje dag vare sig jag vill det eller inte (samma klass).
Jag vet inte vad det är som gör att jag dras till honom. Trots hans dåliga beteende så känns det som att han innerst inne är väldigt lik mig och jag tror att vi skulle trivas med varandra. Men det är nog försent nu att göra någonting åt saken. Men såra mig lyckas han fortfarande med. Fastän han kanske inte vet om det själv men han gör det. Vill verkligen ha honom. Jag avskyr verkligen hur lätt jag blir sårad. Har alltid tagit åt mig alldeles för mycket av vad andra människor säger.
Har faktiskt lovat mig själv att vända om alla negativa tankar till något positivt. Så jag får helt enkelt tänka att jag inte ska ge upp trots att det verkar svårt nu. För jag är ganska säker på att han en gång gillade mig och då borde han kunna börja göra det igen. Får kämpa helt enkelt.
I min situation just nu så blir det så att oavsett vad jag gör när det gäller mina känslor så är det någon som blir sårad.
Om jag INTE gör någonting åt mina känslor för Mr.X så kommer jag må ännu sämre än jag gör nu.
Om jag GÖR någonting åt dessa känslor och talar om att jag har känslor för Mr. X så finns det en annan kille i mitt liv nu som jag har ett KK-Liknande förhållande med som antagligen kommer bli sårad av mina handlingar. Eller så kommer jag bli sårad av Mr. X ifall han skulle avvisa mig ve och fasa.
Om jag verkligen blir tillsammans med Mr. X så finns det andra människor i min närhet som skulle ogilla det av olika skäl.
Okej, jag inser exakt hur löjligt det här låter. Man ska alltid gå efter sitt hjärta, man kan inte tänka på andra människors reaktioner för att vad man än gör finns det alltid någon eller några som ogillar det. Ska försöka ta tag i mitt kärleksliv. Eller inte försöka. Jag SKA göra det.
"The Rose" - Bette Midler
Får alltid lust att gråta när jag hör den här låten. Den berör mig verkligen väldigt
djupt. Det är en typisk sådan text som det känns att personen som skrivit den,
skrivit den just för en själv och inte för någon annan.
just för en själv och ingen annan.
Kläder från Laredoute.com!
I sådana tider där pengarna inte räcker till så får man nöja sig med fönstershopping, fast vad är benämningen för fönstershopping när man tittar på kläder på internet? Internetfönstershopping får det väl bli. Brukar ha svårt att hitta kläder som faller i min smak på Laredoute.com ärligt talat men de här plaggen skulle jag gärna dra på mig. Och armbandet är gudomligt sött!
Har alltid varit besatt av t-shirts med tryck mitt på bröstet men börjar känna att min klädstil kanske börjar bli lite tjatig på den punkten? Har börjat säga ifrån till mig själv när jag är på väg att inhandla en enfärgad t-shirt med nåt snyggt tryck på, för det finns alltför många sådana plagg i min garderob, precis som det gör med randiga toppar herregud. Född pladask ner i den trendgropen när det blev inne. Men visst är det snyggt med både tryck och ränder men nu är det nog med de båda för min garderob.
Har alltid varit besatt av t-shirts med tryck mitt på bröstet men börjar känna att min klädstil kanske börjar bli lite tjatig på den punkten? Har börjat säga ifrån till mig själv när jag är på väg att inhandla en enfärgad t-shirt med nåt snyggt tryck på, för det finns alltför många sådana plagg i min garderob, precis som det gör med randiga toppar herregud. Född pladask ner i den trendgropen när det blev inne. Men visst är det snyggt med både tryck och ränder men nu är det nog med de båda för min garderob.
Sambandet mellan män och Thrillers
Visserligen avskyr jag killar som behandlar sina tjejer illa och utan respekt men det är så otroligt sexigt med killar "Who knows how to be bad in a good way" Gratta mig, det där låter ju som ett riktigt citat! Och jag kom på det aldeles själv. Stjärna i kanten åt mig!
Jag blir galen på att det inte finns en bra definition av killar som är lite svårtillgängliga, har på gränsen till olagligt fuffens för sig, vågar säga vad de tycker och är raka motsatsen till mesighet. Okej jag menar inte att kriminalitet är något jag söker efter i killar, men det går ju inte att förneka att det är väldigt spännande med "farliga" killar. Det finns ju förstås benämningen "Bad Boys" på engelska men jag tycker fortfarande det låter lite töntigt. Och ordet "Rebell" på svenska är nästan skrattretande.
Om man jämför män med filmer, i synnerhet thrillers så ser man ju självklart hellre på en fartfylld, spännande, nästan chockerande film än på en enformig, långsam rulle utan några oväntade vändningar eller överraskningar. Likadant är det med killar. Självklart vill man ha ett spännande liv? Sen kan man ju förstås diskutera om det verkligen är spännande med rebelliska killar men enligt min åsikt så finns det en viss spänning med sådana, så länge de inte går för långt.
Appropå ingenting så ser Beyonce inte mänsklig ut på den här bilden. Det där ÄR perfekt hy, trots att man säger att det inte finns något sådant. Det är verkligen hennes underbara hy som gör Beyonce så otroligt vacker. Och kroppen också förstås. Skulle inte börja gråta direkt om jag vaknade upp med den kroppen imorgonbitti. Thinspiration
Känner verkligen att jag hoppar från ämne till ämne i den här bloggen ibland men jag tycker att det är charmigt :) Pinsamt för övrigt att kalla någonting man själv gör för charmigt...Tar kanske tillbaka det där hehe. ♥
Jag blir galen på att det inte finns en bra definition av killar som är lite svårtillgängliga, har på gränsen till olagligt fuffens för sig, vågar säga vad de tycker och är raka motsatsen till mesighet. Okej jag menar inte att kriminalitet är något jag söker efter i killar, men det går ju inte att förneka att det är väldigt spännande med "farliga" killar. Det finns ju förstås benämningen "Bad Boys" på engelska men jag tycker fortfarande det låter lite töntigt. Och ordet "Rebell" på svenska är nästan skrattretande.
Om man jämför män med filmer, i synnerhet thrillers så ser man ju självklart hellre på en fartfylld, spännande, nästan chockerande film än på en enformig, långsam rulle utan några oväntade vändningar eller överraskningar. Likadant är det med killar. Självklart vill man ha ett spännande liv? Sen kan man ju förstås diskutera om det verkligen är spännande med rebelliska killar men enligt min åsikt så finns det en viss spänning med sådana, så länge de inte går för långt.
Appropå ingenting så ser Beyonce inte mänsklig ut på den här bilden. Det där ÄR perfekt hy, trots att man säger att det inte finns något sådant. Det är verkligen hennes underbara hy som gör Beyonce så otroligt vacker. Och kroppen också förstås. Skulle inte börja gråta direkt om jag vaknade upp med den kroppen imorgonbitti. Thinspiration
Känner verkligen att jag hoppar från ämne till ämne i den här bloggen ibland men jag tycker att det är charmigt :) Pinsamt för övrigt att kalla någonting man själv gör för charmigt...Tar kanske tillbaka det där hehe. ♥
Ashley & Friis
Ashley WHO? B-skådisen Ashley Tisdale tillbringar en trevlig eftermiddag på stranden med sina vänner. Blir nästan illamående av att se hur hon posar,kråmar sig och helt enkelt lägger in sin själ för att hon ska se så snygg och fräsch ut som möjligt på "papparazzibilderna"´. Sätter 100 spänn på att Ashley Tisdale (WHO?) "tipsat" fotograferna om att hon skulle tillbringa dagen på stranden i bikini.
Förskräckligt dålig film den där "High School Musical" by the way. Kunde inte ens plåga mig genom halva gav upp efter en halvtimme tror jag. Barnfilm.
Men egentligen, vad har jag för rätt att dömma en skådespelare som försöker slå igenom i Hollywood där idag papparazzibilder gör mediapersoner lika kända som deras arbeten gör? Det är inte lätt att slå sig fram i Tisdales branch. Men jäklar vilken snygg kropp hon har den där tjejen! Hennes perfekta solbränna gör ju inte saken sämre direkt.
Förskräckligt dålig film den där "High School Musical" by the way. Kunde inte ens plåga mig genom halva gav upp efter en halvtimme tror jag. Barnfilm.
Men egentligen, vad har jag för rätt att dömma en skådespelare som försöker slå igenom i Hollywood där idag papparazzibilder gör mediapersoner lika kända som deras arbeten gör? Det är inte lätt att slå sig fram i Tisdales branch. Men jäklar vilken snygg kropp hon har den där tjejen! Hennes perfekta solbränna gör ju inte saken sämre direkt.
Har köpt en ny väska! En sådan här från Friis & Company fast i svart. Den är inte dum den här beiga heller men min är snyggare. Letade på internet efter den svarta väskan men hittade bara den här. 69 Euro kostade den i Österrike. Kanske lite dyrare än vad den skulle kostat här hemma men hade inte sett någon svart när jag var ute och letade så är nöjd med att jag köpte den ändå. Känner att jag har tjatat om Friis & Co på sistone men nu när jag har min guldklimp så är det nog med tjat.
Skönhetsideal?
Be careful what you wish for...
Soaked In Luxury
Budgetfynd
Godbitar från H&M
Gianfranco Ferrè 1944 - 2007
Gillar en hel del av kläderna som den italienska modeskaparen Gianfranco Ferrè skapade under sin livstid.
De här kläderna kommer från hans sommarkollektion för år 2007. Vila i frid.
Väldigt enkel outfit men ändå utstickande.
Jag gillar mönstret på toppen som hon har.
Väldigt sexigt och elegant på samma gång.
Den här klänningen är nog väldigt svårburen men den ser helt fantastisk ut på den här modellen!
Otroligt het och tuff klänning.
Tycker dock att det hade sett väldigt fräckt ut om modellen hade haft sotiga ögon till.
Då hade hela den här outfiten varit fulländad tycker jag.
De här kläderna kommer från hans sommarkollektion för år 2007. Vila i frid.
Väldigt enkel outfit men ändå utstickande.
Jag gillar mönstret på toppen som hon har.
Väldigt sexigt och elegant på samma gång.
Den här klänningen är nog väldigt svårburen men den ser helt fantastisk ut på den här modellen!
Otroligt het och tuff klänning.
Tycker dock att det hade sett väldigt fräckt ut om modellen hade haft sotiga ögon till.
Då hade hela den här outfiten varit fulländad tycker jag.
Simpsons - The Movie
Var precis på bio och såg Simpsons-filmen. Den levde verkligen upp till förväntningarna. Ska se på min inspelning av Project Runway nu. Brukar roa mig med att medans jag ser på serien själv göra skissar av de uppdrag deltagarna får. Jag har faktiskt alltid haft kläddesigner drömmar, ända sen jag började intressera mig för kläder egentligen. Men det är väl just bara drömmar tyvärr. Inget mer. 
"4 av 10 modeller kan ha ätstörningar" Någon som är förvånad?
Blev irriterad när jag läste den här artikeln på Aftonbladet.se. Jaha så var fjärde modell kan ha ätstörningar? Detta har de kommit fram till nu sommaren 2007. Gratulerar. Och Mika Kjellbergs (delägaren av den svenska modellagenturen MIKAS) uttalande gör mig riktigt förbannad.
" Spontant kan jag säga att ingen modell i Sverige i dag behöver svälta sig. Det stora problemet finns på visningar utomlands, eftersom alla designers verkar vara högst ovilliga att ta fram större provstorlekar"
Visst det är inte lika illa i Sverige som det är utomlands i vissa länder när det gäller hur modellerna ska se ut. Men menar den här kvinnan på allvar att det inte finns tjejer i Sverige som är tvungna att nästan försöka svälta sig själva för att kunna se ut som en hel del av till exempel den SVENSKA modellagenturen MIKAS modeller? Inser inte människan att det för miljontals tjejer i världen inte är en lätt match att gå ner till storlek 34 och behålla kroppen så utan att kroppen mår dåligt för att den blir undernärd?
Och okej, självklart finns det modeller som verkligen ÄR naturligt smala men inte f-an finns det inga tjejer i Sverige som inte behöver svälta sig för att duga som fotomodell i Sverige. Så Mika Kjellberg har hittat ETT fall av anorexia hos sina modeller på sju år. Vet inte ens vad man ska säga det är bara så skrattretande.
Man hör det man vill höra, och man ser det man vill se
En av MIKAS välnärda, välmående och fullt friska fotomodeller.
" Spontant kan jag säga att ingen modell i Sverige i dag behöver svälta sig. Det stora problemet finns på visningar utomlands, eftersom alla designers verkar vara högst ovilliga att ta fram större provstorlekar"
Visst det är inte lika illa i Sverige som det är utomlands i vissa länder när det gäller hur modellerna ska se ut. Men menar den här kvinnan på allvar att det inte finns tjejer i Sverige som är tvungna att nästan försöka svälta sig själva för att kunna se ut som en hel del av till exempel den SVENSKA modellagenturen MIKAS modeller? Inser inte människan att det för miljontals tjejer i världen inte är en lätt match att gå ner till storlek 34 och behålla kroppen så utan att kroppen mår dåligt för att den blir undernärd?
Och okej, självklart finns det modeller som verkligen ÄR naturligt smala men inte f-an finns det inga tjejer i Sverige som inte behöver svälta sig för att duga som fotomodell i Sverige. Så Mika Kjellberg har hittat ETT fall av anorexia hos sina modeller på sju år. Vet inte ens vad man ska säga det är bara så skrattretande.
Man hör det man vill höra, och man ser det man vill se
En av MIKAS välnärda, välmående och fullt friska fotomodeller.
Högskoleprovet
Har planerat att göra högskoleprovet nu i oktober. Kommer bli väldigt nervöst faktiskt. Det är en typ av press som just gör mig nervös. Visserligen brukar man ju säga att man inte kan mäta inteligens men jag skulle verkligen känna mig rent ut sagt korkad och misslyckad om jag inte får ett resultat jag är nöjd med. Har hört dock att det brukar gå bättre på högskoleprovet om man gör det fler gånger så siktar på att göra det iallfall två gånger.
Vi glömmer er aldrig
