Darksunshine

Har precis kommit hem från en anställningsintervju. Det känns VÄLDIGT bra måste jag säga. Ifall inte kvinnan jag pratade med njuter av att ge människor falska komplimanger så är jobbet mitt. Utan tvekan. Vilken adrenalinkick man får av att "lyckas bra" med något man gått och oroat sönder sig för. Humörkurvan har gått upp nu senaste timmarna.

Snart kommer självklart förnekelseperioden. Lät hon verkligen så positiv? Gjorde jag verkligen ett så bra intryck? Pratade jag för lite om mig själv? Pratade jag för MYCKET om mig själv? Var jag tillräckligt artig? Var jag överdrivet artig? Kan hålla på så i timmar. Måste nästan vara en personlighetsstörning jag har. Skämt åsido :)

Mår vidrigt bra just nu. Svävar verkligen på rosa moln. Underbart underbart! För att hoppa från det ena till det andra som jag brukar göra så tycker jag att det är kul att se Lindsay umgås med vanliga dödliga människor från sitt rehab och göra något så oglammigt som att forspaddla i flytväst. Och visst ser tjejen glad ut också? Inte ofta man ser henne le mot papparazzi fotografer. Visserligen har jag full förståelse att kändisars ofta drar på sig sura miner när fotografer är i närheten med tanke på hur vissa av de odjuren beter sig.


´

Lindsay ser härligt Hippie-aktig ut med sin bandana och sina pilotbrillor. Och jag tycker faktiskt att hon ser lycklig ut här. Jag har alltid trott att just att ha en hobby kan hjälpa en ur dåliga tankebanor och depressioner. Människor behöver något att se fram emot och något att leva för. Det är bra att ha ett intresse som håller kroppen och hjärnan igång och som man kan pressa sig att bli bättre på, inte för att man känner att man måste utan för att man VILL.