Förråd
Känner mig så förrådd. Har starka misstankar om att en av mina närmsta vänner har ljugit för mig. Inte om något litet utan om större saker. Något stort. Hon erkände inte ett väldigt stort misstag hon gjorde som vilket resulterade i att det ställde till rejält med problem för mig.
Jag älskar henne. Hon är som en syster för mig vi har känt varandra sen vi var små. Men om hon går runt och ljuger för mig vet jag inte om jag kan fortsätta vara vän med henne. Jag har kokat av ilska i flera dagar. Men nu börjar jag ifrågasätta den.
Jag ljuger ibland för mina vänner. Vita lögner för att inte såra deras känslor. Vita lögner för att slippa bli ifrågasatt. Det händer att jag ljuger för mina föräldrar också. Även där för att slippa bli ifrågasatt. Så vad gör mig till en bättre människa? Nej, det som gör mig mest arg är att jag misstänker att hon går runt och stjäl saker. Från mig, från mina vänner och vem som helst antar jag. Det har funnits rykten om det länge. Jag har ifrågasatt henne under en längre period men ändå känt att jag älskar henne och jag litar på henne. Men saker och ting som hänt har gjort att jag börjar undra om jag har fel.
Kan en person som ljuger för en och stjäl från en och andra den känner ändå tycka om en och bry sig om en. Det känns som att hon har någon slags ond kraft inom sig som gör elaka saker mot människor. Ibland är hon ängeln på jorden, hon har aldrig sagt något riktigt elakt mot mig i hela mitt liv tror jag.
Känner mig så förråd. Det är möjligt att den här flickan är kleptoman och djupt deprimerad, kanske har hon medfödda psykiska problem också. Men hur ska man handskas med det? Ska man förlåta något som man ändå känner att man aldrig kommer kunna komma över helt och hållet bara för att visa medlidande? Eller ska man lyssna till vad ens hjärta säger är oacceptabelt och fel och bryta kontakten efter den känslan oavsett vilka katastrofer det kan utlösa för personen man bryter med.
Jag älskar henne. Hon är som en syster för mig vi har känt varandra sen vi var små. Men om hon går runt och ljuger för mig vet jag inte om jag kan fortsätta vara vän med henne. Jag har kokat av ilska i flera dagar. Men nu börjar jag ifrågasätta den.
Jag ljuger ibland för mina vänner. Vita lögner för att inte såra deras känslor. Vita lögner för att slippa bli ifrågasatt. Det händer att jag ljuger för mina föräldrar också. Även där för att slippa bli ifrågasatt. Så vad gör mig till en bättre människa? Nej, det som gör mig mest arg är att jag misstänker att hon går runt och stjäl saker. Från mig, från mina vänner och vem som helst antar jag. Det har funnits rykten om det länge. Jag har ifrågasatt henne under en längre period men ändå känt att jag älskar henne och jag litar på henne. Men saker och ting som hänt har gjort att jag börjar undra om jag har fel.
Kan en person som ljuger för en och stjäl från en och andra den känner ändå tycka om en och bry sig om en. Det känns som att hon har någon slags ond kraft inom sig som gör elaka saker mot människor. Ibland är hon ängeln på jorden, hon har aldrig sagt något riktigt elakt mot mig i hela mitt liv tror jag.
Känner mig så förråd. Det är möjligt att den här flickan är kleptoman och djupt deprimerad, kanske har hon medfödda psykiska problem också. Men hur ska man handskas med det? Ska man förlåta något som man ändå känner att man aldrig kommer kunna komma över helt och hållet bara för att visa medlidande? Eller ska man lyssna till vad ens hjärta säger är oacceptabelt och fel och bryta kontakten efter den känslan oavsett vilka katastrofer det kan utlösa för personen man bryter med.
Insanity
Nu är jag där igen. Kan inte sluta vara rädd. Kan inte sluta oroa mig. Jag är så rädd. Jag har fått en tvångstanke. Jag tar studenten om 3 månader och vi har ett flak bokat men jag är så rädd att något ska gå fel och jag ska stå där utan flak. Jag är så rädd att jag ska bli bortglömd. Jag kan inte slappna av.
Jag skulle hellre dö än stå utan flak på studenten. Jag bryter hellre benet dagen innan och inte kan va ma än att stå där utan att ha nåt flak att åka på. Jag skulle inte klara av det. Jag är så himla rädd kan inte sova på nätterna på grund av detta.
Det kan inte vara helt normalt att vara så besatt av en sak som jag är. Men om jag är rädd för någonting så kan jag verkligen inte tänka på någonting annat. Absolut ingenting!
Jag försöker skärpa till mig, men gud vad det är svårt. Jag mår verkligen sjukt dåligt av det här. Det är nästan så att jag känner att det inte är värt att fortsätta leva med tanke på risken att jag kanske inte har nåt studentflak att åka på. Jag kan inte vara frisk.
Jag skulle hellre dö än stå utan flak på studenten. Jag bryter hellre benet dagen innan och inte kan va ma än att stå där utan att ha nåt flak att åka på. Jag skulle inte klara av det. Jag är så himla rädd kan inte sova på nätterna på grund av detta.
Det kan inte vara helt normalt att vara så besatt av en sak som jag är. Men om jag är rädd för någonting så kan jag verkligen inte tänka på någonting annat. Absolut ingenting!
Jag försöker skärpa till mig, men gud vad det är svårt. Jag mår verkligen sjukt dåligt av det här. Det är nästan så att jag känner att det inte är värt att fortsätta leva med tanke på risken att jag kanske inte har nåt studentflak att åka på. Jag kan inte vara frisk.
